Framtidsboxen is a new project launched by SE Forum.

Framtidsboxen trains young social entrepreneurs and give them tools to develop their home towns all over Sweden.

Framtidsboxen has received financial support from Allmänna Arvsfonden.  SE Forum are grateful.

Read more about Framtidsboxen here.

See the debate published on the The confederation of Swedish enterprise’s website: “An innovation competition, business hothouses, a research centre for innovation and entrepreneurism in new growth markets — this is how Sweden can play a part in helping poor countries develop faster, claim representatives of the Confederation of Swedish Enterprise and the Swedish Institute of International Affairs.” Read more here.

Are you interested in Social Entrepreneurship and international perspectives? Looking for inspiration and information beyond what you see in the daily news feed?

If you have attended any of SE Forum’s regular series of learning opportunities (such as SE-Bar and SE-Breakfast) featuring its network of organizations and social entrepreneurs, you may have heard about some of the international field studies and projects that SE Forum has been involved in.

The role of the social entrepreneur varies from country to country, depending on the organization of welfare services and other public measures, as well as the roles played by NGOs and the private sector. The members and the board of SE Forum have extensive knowledge about projects from the international arena. Beginning this month, we’ll be taking the next step toward combining our experience and international network as we collect ideas and information about organizations and projects that we believe in. We invite you to join us in exploring growing trends and developments in countries and organizations that have been successful in the area of social entrepreneurship. The results of our research efforts will appear in the form of inspiring facts and real-world examples from the international social entrepreneurship community posted on this website.

We are currently looking for people who are interested in volunteering for this project. Your commitment in terms of time and energy is flexible, and will be based on your own schedule and interests. If you are curious about participating and brainstorming, please contact Josefin Uhnbom for more information: josefin.uhnbom@gmail.com.

Gästtalare är Sara Wallén, grundare och VD för Mjuka flytten som arbetar med och för utlandssvenska barn, d v s barn som under en viss tid flyttar utomlands på grund av sin mamma eller pappas jobb. Så här säger Sara:

”Mjuka flytten baseras på ett behov som jag själv upplevt. Som utlandssvensk har jag vuxit upp mellan olika länder, kulturer och sammanhang – med resultatet att jag “känner mig hemma” överallt och… ingenstans. Då jag var sjutton, efter åtta år utomlands, insåg jag att ingen vuxen någonsin pratat med mig om detta. Och upptäckte ett tomrum som resultat. För att möta detta behov startade jag Mjuka flytten2008 – för att hjälpa och stötta blivande och nuvarande utlandssvenska barn. Mjuka flytten arrangerar förberedelse- och hemkomstkurser för barn där de får träffa andra som ska flytta eller har flyttat utomlands. Visionen är att detta tillvägagångssätt skall spridas till andra målgrupper snart (t ex flyktingbarn)!”

Tid: Onsdag 24 februari, 17.30-19.00

Plats: Restaurang/Bar Publik, högst upp i PUB-huset, Hötorget, Stockholm

The 25th of February The Swedish Institute of International Affairs and the Swedish Confederation of Enterprise are arranging a seminar on the topic “Innovations for Global Development”.

At the seminar a new report and three concrete proposals on how to support innovative work for sustainable global development are presented. The authors Emil Görnerup and Harry McNeil suggests that an 1) Innovation challenge is set up, 2) International incubators and a global incubation network is established and; 3) A Swedish research center for innovations on emerging markets is launched.

Findings from SE FORUMS project OUTREACH and journeys to Kenya and Rwanda have contributed to the development of the proposals.

The swedish minister of trade Ewa Björling will give an introduction speech.

Read more (in swedish)

Innovationer för global utveckling

En del av stora rummet, under renoveringsarbetet.

Nystartade kontoret och miljö-hubben Trikåfabriken är belägen i en gammal fabrikslokal i Hammarby Sjöstad i Stockholm. Bakom projektet står Jakob Hvistendahl, Egil Jansson och Johan Rutherhagen. Deras vision är att det ska bli ett hem för kreativa människor som brinner för miljö- och hållbarhetsfrågor. Bland hyresgästerna kommer det bl a att sitta formgivare, produktutvecklare, miljökonsulter och sociala entreprenörer. Tanken är att Trikåfabriken ska bli mycket mer än ett kontor. Jakob, Egil och Johan saknade en öppen arena för t ex seminarier, utställningar, workshops och filmvisningar, där det nya kreativta miljö-stockholm skulle kunna mötas och tog därför saken i egna händer och renoverade upp denna industrilokal. Det kommer också att bli en naturlig mötesplats för det nya nätverket Cradle Net som de tre varit med och dragit igång. Flera som är knutna till nätverket kommer att sitta här och vi kan räkna med att få se en mängd Crade to Credle-relaterade evenemang på Trikåfabriken.

Det kommer att finnas 10 platser på kontoret och i nuläget finns det fortfarande ett par lediga stolar. Om du tycker det låter intressant och är på jakt efter en ny kontorsplats och mer än så, ladda ned pdf:en, läs mer på facebookgruppen och skriv ett mejl till Trikåfabriken på plats@trikafabriken.se.

Ladda ned Trikåfabriken faktablad

Korta fakta:
Hammarby Fabriksväg 27.
200 kvm med stora fönster,
drygt tre meters takhöjd och lastkaj
i Hammarby Sjöstad nära Fryshuset.
En stor öppen yta, mötesrum och
ett kök. Flexibel, ljus och oöm lokal.
Nära till Gullmarsplan, tvärbanan och
hammarbyfärjan.
Hyra: C:a 2700 kr/mån + moms.

GUEST ENTRY

_______________________________________________________________________________________

Jag startade tidningen Gringo tillsammans med ett gäng idealister hösten 2004. På några år växte det till att bli mer än en tidning. Vi startade festivaler, utbildningsavdelningar, reklambyrå, fler tidningar och vi fick mer och mer makt att förändra. Jag tror att dom

flesta 80-, 70- och 60-talisterna med ett samhällsintresse kommer att minnas Gringo om någon tar upp det när de som pensisar sitter och snackar om hur det var förr i tiden.

Anledningen till att vi fick till det, som vi fick, är att vi som drog igång det, vi var väl en fem stycken som snart blev tio, blev kapitalister. Vi startade ett företag istället för en förening. Vi hittade en marknad för våra idéer hos näringslivet och inte de statliga bidragsgivarna.

Det hela började faktiskt med att vi sökte bidrag från Ungdomsstyrelsen, som jag själv hade fått bidrag för i ett tidigare projekt jag hade. Jag visste hur man skrev ansökningarna och vi sökte ur samma pott pengar som jag hade fått tidigare, från samma person. Men den potten, Ungas organisering i samhället minns jag att den hette, var slut. Istället fanns det pengar att söka för projekt där man hade ett utbyte med de baltiska länderna, och vi uppmanades att skissa upp ett projekt som passade in där. Vi satte oss, och började, och kände bara att det var helt sjukt. Vi ville göra en tidning och satt här och hittade på grejer att göra med ester och letter som vi fullständigt struntade i?

När jag nämner näringslivet för eldsjälar i den ideella sektorn får jag ofta höra en rådande misstanke: är det inte en risk att de lägger sig i och vill styra verksamheten? Det är alltid tråkigt med fördomar, och det där är en sån som finns gentemot aktörer i näringslivet. Men det som är ännu tråkigare är när man är rädd för att någon man inte känner ska göra en illa på ett sätt som någon man redan känner och är polare med gör utan att du märker det, eller tänker på det. För vad är det den aktör som du får bidrag från gör? Styr vad du ska göra eller inte göra, och lägger sig i mer än en jobbig svärfar. Aktörer som till exempel Ungdomsstyrelsen har pengarna vigda åt initiativ som aldrig skulle tagits om det inte fanns pengar för just det, och varenda kommun har egna små regler på vilka aktiviteter som kan eller inte kan få stöd. En tidning tex, eller sällan berättigad bidrag, förutom från Kulturrådet, och då med krav på att ha kommit i ett antal nummer innan den får bidrag (snacka om paradox!). Kommunerna har dessutom sällan pengar för alla typer av projekt utan endast vissa. Har du eller ditt ideella initiativ då verkligen blivit precis som du ville? Eller har det styrts av vad kvinnorna och männen med pengarna tycker är vettigt att hålla på med?

När det började märkas att Gringo växte och att vi gjorde det genom att haffa rätt trevliga mängder pengar märkte jag att idealisterna blev alltmer kritiska. Det var delvis en klassisk kriticism som uppstår alltid när någon får för mycket plats (i alla fall i Sverige) men jag fick också ofta frågor som insinuerade att vi skulle vara  sellouts på något sätt. Skulle ni verkligen sälja en annons till vem som helst? Varför tar ni så mycket betalt? Varför kan ni inte komma och föreläsa gratis?

Bra saker har kanske det högsta värdet i samhället. Vi har inte fattat det än och inordnar, eller snarare underordnar oss, i ett system där hårda klassiskt manliga saker kapitaliseras på medan mjukisprylar som hållbar utveckling, genusfrågor eller att ha diversity på arbetsplatser inte kapitaliseras på. En chef någonstans kan ha mage att be dig komma och hålla ett föredrag för sin ledningsgrupp om jämställdhet gratis (och du kan ha det dåliga omdömet att tacka ja), men skulle aldrig ha mage att be en elektriker komma och fixa deras ojordade eluttag gratis, även om det är for a good cause.

Jag ser inte någon konkurrens mellan att vara idealist och bete sig kapitalistiskt. Jag tycker snarare att det är korkat att göra det. Om det finns föreläsare som får femti lax för att de är kända från teve, varför ska du som är spetskompetent inom ditt område ta fem? Varför ska jag som konsult inte sälja mina tjänster till företag till samma pris som it-konsulter? Det är så vanligt att folk som tar klivet från föreningslivet till att bli egna börjar harva runt och jobba för andra föreningar som anlitar dom, underbetalt, som konsulter. Alla köper och säljer billiga, undervärderade tjänster av varandra som förutom att till slut bränna ut alla inblandade, eller tvinga dem till kreativ bokföring när pengarna inte räcker till, har en väldigt viktig konsekvens: vi tillför inte idealistsektorn mer pengar. När pengar bara cirkulerar häremellan ökar inte det totala antalet pengar vi har tillgängliga för samhällsförändring. Om vi däremot börjar hitta pengarna i näringslivet, som om de inte hamnar hos oss, blir någon procent extra i bonus för i många fall icke-idealistiska ägare, då ökar vi ju den totala mängden pengar vi har att verka med. Glöm inte heller, att bidragspengar från statliga eller kommunala aktörer är skattepengar. Och att Sveriges skattepengar framförallt kommer från arbetarklassens löner, och inte miljonärernas. En väg till ökad jämlikhet i samhällen är kapitalbalansering. Och att komma näringslivet under skinnet och hämta pengar därifrån, är ett effektivt sätt att komma dit.

Det här århundradet kommer att ändra på marknaden och på näringslivet. Företag som inte hittar sin idealism och tydligt signalerar den, kommer gå under, och idealister som inte lär sig att bete sig kapitalistiskt kommer aldrig att nå så långt som de som lär sig konsten. Självklart krävs det flit, studier och övning. Men det är bara att sätta igång. Vad kan en bankbracka ha lärt sig som inte du kan?

Det är mycket svårt att bli idealist om man är en kapitalist som struntat i världen hela sitt liv, och det är svårt, men inte lika svårt, att bli kapitalist om man är en idealist som har en kunskapslucka.

Fördel oss, helt enkelt.

/Carlos Rojas

SE Forum has since 2006 arranged monthly ‘SE Bars‘ in Stockholm where invited speakers that are active in the field of social entrepreneurship, or fields closely linked to this, talk about their experiences and give example of how to create a better world. The aim of the SE Bars is not only to highlight different success stories from the specific field of social entrepreneurship, but also to actively bring people together. We believe that in order to draw attention to the concept of social entrepreneurhship and enable the collaboration between people, the common debate is extremely important.   

In November 2009 Kjell Hasslert, winner of Veckans Affärer’s “Social Capitalist Award” 2009 and CEO for Telge-koncernen, was the invited guest speaker at SE Bar. In connection with this, we were also visited by Björn Paulsson that is involved with the start up of Open Entrepreneurship - a YouTube-channel website containing videos of  interesting events and people. The aim of the initiative is to inspire young people to become entrepreneurs by offering them inspiring examples of other entrepreneurs. Thanks to Björn and Kjell we are happy to give all of you readers a real example of what a SE Bar could look like. Moreover, we hope to see many of you at the next SE Bar, all voices are welcome to contribute to the discussion. And remember – the last Wednesday of every month!     

GUEST ENTRY

________________________________________________________________________________________

There is a public call for tax relief and policy changes in Sweden to motivate corporations, as well as private donors, to support donations for research and charitable organisations (Regeringskansliet SOU 2009:59). Tax relief on charitable giving is the most important funding driver for the third sector in the UK and in the US.

Personally, I believe it would open up a tremendous opportunity also in Sweden to better integrate business with all of its stakeholders in society. It would be an important aspect of encouraging businesses to develop a broader and more efficient CSR strategy, in particular the SMEs, who currently may not think they can afford to do so.

Several high profile people have written articles in the daily newspapers to urge the government to vote for the proposition in order to stimulate the growth of social entrepreneurship. Among them is the director of the Fondation de Luxembourgh, Tonika Hirdman, in Dagens Industri on January 16^th. 

As much as I appreciate the proposal, in the debate things do get mixed up.  As a social entrepreneur, business is my focus. Not charity. The “social” aspect of my enterprise is that I wish to use my business acumen and my capital not only to generate a profit, but to actively strive to make a positive social change. It is in the mission of the company, in its measurements and affects all aspects of managing costs and income. It would also confuse the purpose of my operations, if what I do is labelled philanthropic, since I wish to reach a level of self-financing and profit where I can grow and develop just like other entrepreneurs.

In my role as consultant I have both started several social enterprises and guided other organisations that wish to contribute financially, but also with their products and services. They always want to make clear upfront that they do not wish to see these projects as philanthropy. They point out that they see it as taking their social responsibility.  Even so, in practice it is common that companies encourage employees and customers to fund raise for example, and that could benefit from the proposal.

For long-term engagement with the third sector though, I see two problems. First, the donor cannot expect anything in return. How do we then have a dialogue about the impact? Second, donations are an easy, but over time not very effective way for a business to engage with the third sector.

We need to call for additional economic incentives that consider the whole picture – today social enterprises often operate more like business than charity.

/Ruth Brännvall, Founder Njord Management Consulting Ltd