Ett poddsamtal om innovation, samhällsbygget och modet vi behöver för att lyckas

Nyligen hade jag förmånen att gästa podden Obruten mark – samtal om social innovation för att prata om social innovation och samhällsentreprenörskap, och samtalet fick mig att tänka på hur mycket som står på spel just nu. För frågorna vi diskuterade där handlar inte bara om innovation, utan om vilket samhälle vi vill bygga framöver.

Vi står mitt i en tid av systemskifte. Klimatkrisen, polariseringen, kriget mot fakta och en alltmer pressad välfärd ställer oss inför frågor som våra nuvarande strukturer inte längre klarar av att hantera. Det räcker inte längre att bara prata om innovation i termer av teknik och tillväxt. Vi behöver prata om social innovation och om nya sätt att bygga tillit, gemenskap och samhällsresiliens.

Runt om i Sverige växer rörelser av samhällsentreprenörer som gör just det, som utvecklar lösningar på problem där varken staten eller marknaden räcker till. Det kan handla om allt från ensamhet bland äldre till psykisk ohälsa, segregation och klimatfrågor. De är förändringsaktörer som ser behov innan de blir kriser, och som arbetar nära de människor vars verklighet politiken ofta pratar om men sällan med.

Men trots att deras arbete skapar konkret samhällsnytta, ses de fortfarande som ett komplement vid sidan av det ”riktiga” välfärdsbygget, som något projektbaserat och tillfälligt, snarare än som en kraft i samhällsutvecklingen. Det är inte bara ett misstag. Det är ett slöseri med potential.

Samhällsentreprenören är inte en vanlig entreprenör

Skillnaden mellan en samhällsentreprenör och en traditionell entreprenör är tydlig men ofta förbisedd. Den ena startar företag utifrån en marknadsmöjlighet. Den andra startar något utifrån ett samhällsproblem. Samhällsentreprenören mäter framgång i socialt, ekologiskt och mänskligt värde, inte bara i ekonomiskt resultat. Målet är inte att bli rik, utan att bygga något som håller, för människor, för platser, för framtiden.

Och det är precis den typen av entreprenörskap Sverige behöver just nu. För i takt med att den offentliga sektorn pressas av ökande behov och minskade resurser, behöver vi nya typer av samarbeten där idéburna och entreprenöriella krafter får ta plats som partners, inte som projektmakare.

Vi måste våga bygga en hållbar privatisering av välfärden

Privatiseringen av välfärden i Sverige har länge präglats av ett riskkapitalistiskt tänkande, där kortsiktiga vinster och ägaravkastning har fått gå före samhällsnytta. Samtidigt har det skapat en skepsis mot att över huvud taget släppa in andra aktörer än det offentliga.

Men det finns en tredje väg. En hållbar privatisering, där idéburna aktörer, kooperativ och samhällsentreprenörer får ta plats inom välfärden. Inte för att maximera vinst på skattebetalares bekostnad, utan för att utveckla kvalitet, inkludering och förtroende.

Vi kan inspireras av länder som Portugal och Storbritannien, där regeringar under lång tid har byggt upp nationella strukturer för social innovation med investeringsfonder, regionala hubbar och långsiktig finansiering som låter idéer växa.

Sverige ligger långt efter. Vi har drivkraften, kompetensen och viljan men vi saknar strukturerna.

Det handlar om finansiering – men också om mod

För att social innovation ska få fäste krävs nya sätt att finansiera samhällsförändring. Det handlar inte bara om att öka stöden, utan om att bredda kapitalet. Offentliga medel, filantropiska kapital, privata investeringar och alternativa flöden – som vilande konton eller pensionsfonder – kan tillsammans skapa en starkare social infrastruktur.

Men det kräver att finansiärer vågar ta risk. Att de ser värdet i långsiktighet och samhällseffekt, inte bara i snabba resultat. Samhällsentreprenörer ska inte behöva överleva från projekt till projekt. De ska kunna växa, samverka och skala upp. För det krävs finansiering som inte bara sår frön, utan som också vattnar.

En nationell strategi för social innovation

Om Sverige på allvar vill bygga ett hållbart samhälle måste vi erkänna att innovation handlar om mer än teknik. Vi behöver en nationell strategi för social innovation. Med tydliga uppdrag, långsiktigt stöd och erkännande av samhällsentreprenörens roll i välfärdsbygget. Vi behöver också en kulturförändring: ett skifte från ängslighet till mod, från silos till samverkan.

Idag arbetar kommuner, regioner och civilsamhällesaktörer ofta sida vid sida, men inte tillsammans. Vi måste våga öppna upp, värdesätta olika logiker och se oliktänkande som en resurs. Det är först då vi kan skapa de strukturer som håller i längden.

Framtidens samhällsbygge sker mellan sektorerna

Vi pratar ofta om att Sverige är ett innovationsland. Men ett verkligt innovativt land bygger inte bara teknik och industrier, det bygger förtroende, gemenskap och mänsklig hållbarhet. Och det görs inte i en sektor, utan i samspelet mellan dem.

Om vi vill att social innovation ska bidra till framtidens välfärd krävs modiga politiker, modiga finansiärer, och samhällsentreprenörer som får förutsättningar att växa. För samhällsförändring sker inte av sig själv. Den sker när människor går samman, delar ansvar, testar nytt, och vägrar släppa taget om visionen om ett bättre samhälle.

Skrivet av Tove Nordström Pontén, verksamhetschef SE Forum